Vi skulle ha gått till BVC idag, pyret och jag, för ett-års kontroll och vaccinering.
Tidigt på morgonen ringer telefonen och någon ber om ursäkt, men den vi skulle ha träffat, vem det är vet jag fortfarande inte, är sjuk och ingen annan har möjlighet att ta emot oss. Istället får vi gå på den öppna mottagningen på onsdag och träffa någon, som vanligt vet vi inte vem, men det blir den 6:e BVC-sköterskan under pyrets första år.
Jag har full förståelse för att folk kan bli sjuka och att det kan innebära att tider bokas om, man får träffa någon annan, nödlösningar måste tas till.
Men.
I ljuset av hur vi har skyfflats runt på den där mottagningen under det här året. Med tanke på att de flesta av våra besök har bestått av möten med okända människor på grund av händelser som var för sig kan ses som otur. Då klarnar bilden av en mottagning som misslyckas med sitt uppdrag.
Det är tragiskt att en instans som ska skydda, stötta och se efter de små och de, ibland, sköra och osäkra föräldrarna, inte kan lyckas få ordning på vården för en enskild patient på ett helt år.
Efter att ha tjuvlyssnat på öppna förskolan så finns det en risk att det blir likadant med nästa barn. Jag hörde mammor klaga över att de haft två, tre olika BVC sköterskor till sina barn, varpå någon sa att det var jobbigt att dessutom ha olika sköterskor till de två olika barnen.
Uppföljning, kontinuitet och att lära känna sina patienter är tydligen inte viktigt för det BVC vi tillhör.
Själv känner jag mig bitter över allt strul och avsaknad av känslan att ha någon att vända sig till för stöd och råd.
Tidigt på morgonen ringer telefonen och någon ber om ursäkt, men den vi skulle ha träffat, vem det är vet jag fortfarande inte, är sjuk och ingen annan har möjlighet att ta emot oss. Istället får vi gå på den öppna mottagningen på onsdag och träffa någon, som vanligt vet vi inte vem, men det blir den 6:e BVC-sköterskan under pyrets första år.
Jag har full förståelse för att folk kan bli sjuka och att det kan innebära att tider bokas om, man får träffa någon annan, nödlösningar måste tas till.
Men.
I ljuset av hur vi har skyfflats runt på den där mottagningen under det här året. Med tanke på att de flesta av våra besök har bestått av möten med okända människor på grund av händelser som var för sig kan ses som otur. Då klarnar bilden av en mottagning som misslyckas med sitt uppdrag.
Det är tragiskt att en instans som ska skydda, stötta och se efter de små och de, ibland, sköra och osäkra föräldrarna, inte kan lyckas få ordning på vården för en enskild patient på ett helt år.
Efter att ha tjuvlyssnat på öppna förskolan så finns det en risk att det blir likadant med nästa barn. Jag hörde mammor klaga över att de haft två, tre olika BVC sköterskor till sina barn, varpå någon sa att det var jobbigt att dessutom ha olika sköterskor till de två olika barnen.
Uppföljning, kontinuitet och att lära känna sina patienter är tydligen inte viktigt för det BVC vi tillhör.
Själv känner jag mig bitter över allt strul och avsaknad av känslan att ha någon att vända sig till för stöd och råd.
Kommentarer