Fortsätt till huvudinnehåll

Brist på tålamod.

Egentligen, innerst inne, så vill jag ha saker fixat pronto, på sekunden, och så har jag ju kunnat leva länge.
Tills nu.
Det är mycket som inte kan fixas med pyret hängandes i byxbenet, mycket som får vänta tills vi är två vuxna hemma. Med problemet att när vi är två vuxna lediga samtidigt så kanske man inte bara vill ägna all tid till att fixa, kanske vill man ha lite trevligt också, umgås med varandra och pyret, tillsammans, såna saker.
Det medför att det blir väldigt begränsat med tid över för att fixa saker. Det mesta får skjutas på framtiden.
Jag är inte gjord för det.
Även om jag är stolt över att ha förbättrat mitt tålamod massor, jag kan låta saker ligga ofixade i veckor utan att säga ett pip.
Men det gnager. Det gör mig lite frustrerad. Jag blir lite trött på att ständigt säga "Just det, det skulle vi ha gjort."
Fast det är väl bara att skaffa sig ännu bättre tålamod, lära sig att vänta lite till, för jag misstänker att tiden för fixande kommer bli ännu snålare om några månader.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.