Pyret sov dåligt under natten med mycket pip och gnäll. Det gjorde jag med, jag vaknade konstant med huvudvärk och pestiga fogar. Jag pep och gnällde jag med.
Skillnaden var att hon var pigg och glad vid frukosten, det var inte jag.
När hon strax innan tio på förmiddagen började bli trött och kinkig, men vägrade, sova så gav vi oss ut på promenad. Jodå, hon somnade, men sådär halvvägs genom promenaden gick det lätta regnet över i halv snöstorm. Pyret fortsatte sova sig genom mitt blöta pustande och frustande och vaknade lagom när vi kom hem, fortfarande tjurig, medan jag och vagn var härligt genomdränkta. Med värk i fogar, rygg, mage och underliv bar jag runt buhu-bebis på armen och hängde upp snöslask-droppande kläder. Äkta multitasking.
Lilla fröken skulle sen få mat.
Trodde jag.
Att man aldrig lär sig.
Buhut fortsatte tills jag agerade högklassig mamma och gav henne risifrutti och ostsmörgås till lunch. Hon slutade pipa och åt nöjt, vilket gav mig en chans att peta i mig halva risifruttin och en smörgås, undravarförjagharontihuvudethelatiden.
Trots det bristfälliga matintaget hade pyret gott om energi resten av dagen. Väldigt gott om energi. Vi gick runt i lägenheten, hon gick runt i lägenheten, vi lekte tittut, vi dansade, vi läste böcker, vi lekte med lådan full av mjukisdjur, vi lekte gocart med gåvagnen, vi åt mellis, vi lekte följa John med katten, vi busade i spjälsängen, vi rev sönder reklamblad... Jag hade lika bristfälligt matintag men dog en smula.
När tjurandet ständigt återkom var det dags för middag, som också ratades, fast det var muta med pannkaka.
Istället blev det hopp och skutt i badet. Hon drack sig säkert mätt av badvattnet (jo, jag protesterade "Inte göra som änderna i dammen!") Men sen.
Med pyjamas på nybadad hud och varm välling i magen så somnade hon. Redan klockan kvart över sex. Inte så konstigt när hon bara sovit lite mindre än en timme på förmiddagen och annars levt rövare sen halv sju på morgonen.
Där har ni det; receptet på hur man kör slut på B.o.B. En snöstorm och en orkanbebis är allt som behövs, ganska enkla ingredienser alltså. Fasiken vad klen man är.
Kommentarer