Fortsätt till huvudinnehåll

Hipp hipp hurra!

Ett år, ett ljus.


Pyret firades imorse med falsksång och en liten sockerkaka med ett endaste litet ljus.

Det är ju helt galet, vi har överlevt ett helt år, 365 dagar, båda två.
Det trodde jag inte alltid.
Mörka-ringar-under-ögonen-consealern har använts i massor, tinningar har huvudvärks masserats ofta, räkna-till-tio(tusen)-taktiken har utnyttjats flitigt, svordomar har haglat, tålamod har prövats och det har letats efter ångerrätt.
Men det har varit glädjetårar, så-stolt-så-man-kan-spricka-känslor, gapskratt och massor med kärlek också.
Om man bara hade vetat vilket helt galet år som väntade när man låg där efter förlossningen, fullpumpad med endorfiner och helt salig.


Puss på födelsedagen mitt älskade monster.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.