Fortsätt till huvudinnehåll

Tittut.

Favvoleken just nu är tittut, överallt och med alla, till och med katten.
Hon gömmer sig bakom handdukar, stolar, mjukdjur, gardiner och bord. Eller gömmer sig är väl att ta i. Hon duckar, ibland nöjer hon sig ned att titta ner. Principen är tydligen att om hon inte ser föremålet för leken så ser den inte henne.
Det gör leken väldigt enkel men också rätt svår att engagera sig i.
Jag ser dig exakt lika mycket som när du tittade på mig men visst, du är inte här. Nu däremot, när du lyfter på huvudet så wow! Tittut!
Dessutom följer hon barnens obligatoriska regel om upprepning, vi ska göra tittut hundra gånger i rad, med samma engagemang och entusiasm varje gång.
Det är tur att det har sin charm att se henne bli så glad varje gång och det är så lätt att lura henne när hon inte tittar och därmed få henne att kikna av skratt genom att skrämmas lite när hon tittar upp. Ungen bara älskar att bli skrämd, det måste vara alla Stephen King böcker och skräckfilmer jag har plöjt genom åren som satt sig i generna.
Förresten, nej, kattkatt (kissekatten) förstår sig inte på leken men är tydligen rolig att leka med ändå.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.