Fortsätt till huvudinnehåll

Gammal vet ingenting bäst.

Årets julklapp blev en ny mobil. En Samsung galaxy note 3.
Det tog flera dagar att hitta tid till att byta från den gamla för att nu har jag levt med pyret ett helt år och vet därför att allt man ska göra tar dubbelt så lång tid. Jag har dessutom levt med mig själv i trettioåtta år och vet därför att allt jag ska göra tar längre tid för varje år. Alltså tar allt trettioåtta gånger längre dubbel-tid..?
Oh well, en hel eftermiddag och kväll senare är den igång, wohoo. Om några veckor eller så kommer jag behärska den hyfsat. Om några månader har jag möjligtvis upptäckt de flesta funktionerna. Lagom tills den börjar strula och gå sönder och därför är redo att bytas ut mot en ny modell med massa nya funktioner, så kommer jag vara bekväm med den.
Men för tillfället leker jag pensionär och känner mig helt slut efter allt installerande.

Nästa vecka kommer klockan, Gear, då ska jag ge mig på nästa träningspass och lista ut alla funktioner på den också.
Det var så himla mycket lättare för några år sen, då fattade man ju sånt där på stört. Vad är det egentligen för biologisk funktion som går förlorad med åren som gör att man fattar teknik sämre?

Kommentarer

Anonym sa…
Som den trogna kund jag är så är jag kanske intresserad av att köpa din gamla lur om du inte redan blivit av med den! :-) /greken

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.