Det är väldigt svårt att komma över hur mycket vilja som kan rymmas i en sån liten varelse. Det är minst lika svårt att vänja sig vid hur mycket vilja man själv måste uppbringa för att orka stå emot alla känsloyttringar från den lilla marodören.
För oj vad hon vill hela tiden. Hon vill så mycket att hon dessutom måste ändra sig i parti och minut.
Vid måltiderna märks viljan extra väl.
Hon vill absolut inte äta ärtor. Hon vill bara äta ärtor.
Hon vill bara äta korv, inte makaroner. Hon vill inte äta korv, bara makaroner.
Janssons frestelse är världsgott. Jansson är jätteäckligt.
Köttbullar är smaskens. Herrejisses vad köttbullar är farligt.
Fix idéer har hon också gott om.
Om hon vaknar otröstlig på natten och absolut inte vill somna om i sin egen säng så är det klockslaget som avgör var i vår säng hon sover. Fram till klockan fem sover hon gärna hos herr B.o.B. Efter klockan fem kravlar hon som en liten kålmask för att sova hos mig.
Att få henne att somna följer också en drös oskrivna regler. Dagtid behöver jag bara sätta henne i famnen när hon blir trött så slocknar hon på några minuter, oavsett var maken befinner sig. Kvällstid fungerar det bara om herr B.o.B. inte är hemma, annars ska hon dra i mitt hår, rycka av mig glasögonen och slita i min örsnibb i timmar. Då behöver däremot herr B.o.B. bara sitta med henne en kort stund innan hon kommer till ro.
Jeeeseees.
Sen tillkommer alla vilda protester om hon skulle få höra det hemska ordet "nej". Livsfarligt tydligen. Precis som "vänta".
Jag har inga planer på att bli curlingförälder utan är helt beredd på att ta alla gråtattacker för att lära den lilla damen att som vuxen kommer hon inte alltid få sin vilja igenom, eller få vad hon vill på sekunden. Men visst är det vansinnigt utmattande att bli utskälld hundra gånger om dagen.
Inte är det mindre frustrerande att hon är en sån liten ögontjänare. Hos andra äter hon mer och med mindre protester och får färre utbrott.
Jag vet. Det ska vara så. Alla barn sköter sig bättre borta än hemma. Alla barn protesterar mest mot dom dom känner sig tryggast med, alltså de utmattade päronen. Men hon får väldigt gärna protestera sig trött när hon är borta så att vi får vila öronen lite och så att andra förstår lite bättre hur svårhanterligt det sockersöta lilla charmtrollet är. Egentligen.
För oj vad hon vill hela tiden. Hon vill så mycket att hon dessutom måste ändra sig i parti och minut.
Vid måltiderna märks viljan extra väl.
Hon vill absolut inte äta ärtor. Hon vill bara äta ärtor.
Hon vill bara äta korv, inte makaroner. Hon vill inte äta korv, bara makaroner.
Janssons frestelse är världsgott. Jansson är jätteäckligt.
Köttbullar är smaskens. Herrejisses vad köttbullar är farligt.
Fix idéer har hon också gott om.
Om hon vaknar otröstlig på natten och absolut inte vill somna om i sin egen säng så är det klockslaget som avgör var i vår säng hon sover. Fram till klockan fem sover hon gärna hos herr B.o.B. Efter klockan fem kravlar hon som en liten kålmask för att sova hos mig.
Att få henne att somna följer också en drös oskrivna regler. Dagtid behöver jag bara sätta henne i famnen när hon blir trött så slocknar hon på några minuter, oavsett var maken befinner sig. Kvällstid fungerar det bara om herr B.o.B. inte är hemma, annars ska hon dra i mitt hår, rycka av mig glasögonen och slita i min örsnibb i timmar. Då behöver däremot herr B.o.B. bara sitta med henne en kort stund innan hon kommer till ro.
Jeeeseees.
Sen tillkommer alla vilda protester om hon skulle få höra det hemska ordet "nej". Livsfarligt tydligen. Precis som "vänta".
Jag har inga planer på att bli curlingförälder utan är helt beredd på att ta alla gråtattacker för att lära den lilla damen att som vuxen kommer hon inte alltid få sin vilja igenom, eller få vad hon vill på sekunden. Men visst är det vansinnigt utmattande att bli utskälld hundra gånger om dagen.
Inte är det mindre frustrerande att hon är en sån liten ögontjänare. Hos andra äter hon mer och med mindre protester och får färre utbrott.
Jag vet. Det ska vara så. Alla barn sköter sig bättre borta än hemma. Alla barn protesterar mest mot dom dom känner sig tryggast med, alltså de utmattade päronen. Men hon får väldigt gärna protestera sig trött när hon är borta så att vi får vila öronen lite och så att andra förstår lite bättre hur svårhanterligt det sockersöta lilla charmtrollet är. Egentligen.
Kommentarer