Fortsätt till huvudinnehåll

Ok, ok, du vara chef.

Pyret och jag har roat oss med några av hennes födelsedagspresenter.
Det blir allt mer tydligt vilken... hrm... bestämd liten varelse vi har fått.



Köket från IKEA fick hon av oss efter att ha roat sig med vännernas dotters leksaksspis. 
Hon är en Gordon Ramsey i Hell´s kitchen.
Hon plockar i och ur kastruller, glas och redskap med en skrämmande bestämdhet, blir skitförbannad när jag, i smyg, stänger av plattan som hon bara måste ha på och tillåter inte att man flyttar på saker, vilket jag bara därför måste göra givetvis respekterar. 


Att bygga Duplo med pyret är inte heller helt riskfritt, man blir vansinnigt utskälld med jämna mellanrum.
Tydligen får man inte sätta klossar hur som helst, för även om den första går bra, den andra går bra, den tredje går bra så blir hon helt utan förvarning arg som ett bi när man sätter dit nästa och ger sig inte förrän man har tagit bort den igen.
Jag tycker det är lite orättvist. Dels för att hon inte kan förmedla vilka regler hon har för sitt bygge, dels för att även om jag inte är någon mästerbyggare så kan jag minsann sätta ihop fler än två klossar. Till skillnad från chefen.

Jag har ibland fått höra att vänta ni bara tills hon kommer i trotsåldern. Jag tänker att antingen kommer vi få ett rent helsike, eller så är det så att vår dam föddes i trotsåldern.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.