Fortsätt till huvudinnehåll

Lämna walk over.

För ett år sedan idag började värkarna. För att fira detta, och för att jag skulle vara barnfri över lunch, så tog jag på mig halsbandet herr B.o.B. gav mig i present efter förlossningen.
För att fira samma sak slet pyret sönder halskedjan innan jag hann ta av den när vi kommit hem.
Dumt av mig att tro att jag kan ha något fint och dyrt på mig. Jag har ju ändå haft ett helt år på mig att lära mig det. Så det är väl fånigt att sätta sig och gråta över en sån sak, eller känna att man ger upp en smula.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.