Fortsätt till huvudinnehåll

Inte mycket klokare.

Doktorn på mödravården kunde inte räta ut de frågetecknen som fanns.
Nu väntar tid för ultraljud.
Om inte värken blir för jobbig eller tilltagande för då ska jag åka till akuten. Men jag fick träffa henne för att värken börjar bli jobbig och har tilltagit, så hur drar jag den gränsen?
Jag tycker alltid det är så svårt att avgöra; när gör det för ont? När blir det för jobbigt? När orkar man inte lite till? Kanske vet man bara när man är där? Fast å andra sidan, det finns ju dom som väntar för länge, som biter ihop för mycket.
Äh, det löser sig säkert.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.