Fortsätt till huvudinnehåll

It's getting hot in here...

...trallade jag för mig själv under natten medan jag höll på att trilla ur sängen. Sen gav jag upp och sov resterande timmar av natten i gästsängen. För att arvsmassorna för det första tydligen äger min sida av sängen, och för det andra har vuxit eller brer ut sig mer, så att jag inte har något val. Måste för övrigt investera i bättre täcke och kudde till den där sängen om jag ska överleva, och bättre madrass egentligen.

När jag väl vaknade kom Polarn och kröp ner hos mig och jajamensan, det var en liten dam med rosslig hosta och feber. Pyret hade feber i kombination med snor istället. Vete tusan om inte Polarn är på väg att få ögoninfektion också.
Yey.

Med sorg innebär det att vi fick boka av ett kalas arvsmassorna skulle gått på imorgon. Den sorgen blev till ren ångest när jag fick veta att den sköna ungen bara skulle ha Pyret, Polarn och en unge till på sitt kalas. Därför tyckte föräldern att det var bäst att ställa in hela kalset. Jag hoppas att jag lyckades övertyga henne om att vi skjuter upp det och kör ett ordentligt firande efter helgerna istället. Stackars unge, sitt första kalas och så blir det inställt.

Eftersom jag ska roa Pyret och Polarn på egen hand imorgon känns det även lite bistert på andra sätt att de blev sjuka. Det hade ju onekligen varit god tajming och ett väldigt praktiskt sätt att få några timmar att gå. Dessutom skulle de vara trötta och nöjda efteråt. Nu ska vi ägna en hel dag inomhus med något, oklart vad.

Kanske kommer jag hitta någon kreativ energi till det ändå. Jag fick avsluta denna dag med att hänga med mammakompisen. Det är ju ångestlindring och energikick i sin bästa form.

Nu ger jag mig på ännu en natt, oklart i vilken säng.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.