En helt vanlig dag.

Jag klev upp på perrongen till pendeln imorse och undrade vad det var som var annorlunda med skyltarna.
Det var inte att det stod att det var oregelbunden trafik och något om elfel, för det var ju väntat, det hade ju kommit snö för guds skull.
Sen kom jag på det! Tågnummren var ändrade! Just det, SL hade ju skrivit något om att från den 10 december skulle det bli så mycket bättre. Typ.

Anpassningen gällde tydligen inte vid snö, för då fungerade pendeltågstrafiken precis som den alltid gör, eller inte gör.

Men till plugget kom jag innan klockan 8.00.

Där satt vi sedan och påbörjade vår analys.

Vi kämpade oss igenom: sömnbrist (i alla fall jag, som vanligt),

att borden var knäppt möblerade så en tjej vid ett annat bord kom sjukt nära och började upprepat dra fingrarna genom sitt hårsvall och släppa hårstrån omkring sig,

att få hjärnsläpp och ägna timmar åt en formulering,

att vara hungriga och

den träsmak som uppstår när man sitter på kassa stolar fram till klockan slår 19.00.

Men vi få grepp om analyserande ändå, tror vi.

Med Pluggis hjälp kom jag på vad jag kunde köpa i julklapp till arvsmassorna och vi hann till och med slira in på Åhléns med en halvtimme till godo innan stängningsdags för att inhandla dessa. Yey, julklapparna klara.

Hemma slirade jag direkt i säng, jag passerade till och med kaffet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen