Den här natten mådde arvsmassorna rätt bra. I alla fall de timmar som de sov på mig, det vill säga större delen av natten. Medan jag låg och feberfrossade eller svettades.
När jag ändå låg där vaken kunde jag konstatera att en större säng inte skulle lösa mitt sömnproblem, eftersom oavsett utrymme i sängen så sover arvsmassorna inom ramen för den kudde jag ligger på. Det är som något fysik-projekt jag inte lyckas lösa. Jag flyttar arvsmassa nummer ett till kudden bredvid, arvsmassa nummer ett flyttar tillbaka. Jag flyttar arvsmassa nummer två till kudden bredvid, arvsmassa nummer två flyttar tillbaka. Det närmaste en förklaring jag kan komma är att det handlar om någon slags magnetisk dragning, alternativt att jag är en slags Bermudatriangel.
Med ungefär någon timmes ordentlig sömn i kroppen lämnade jag mina magneter hos mina päron för att åka iväg och skriva vår diskussion innan vi tog jullov. Jag höll på att tuppa av på pendeltåget och av promenaden till plugget. Jag kan inte med säkerhet säga vad vi skrev i den där diskussionen. Men efter bara fyra timmar var vi klara och kunde stänga av datorerna i tre hela dagar framöver. Så värt att trotsa feber och hosta för att få ytterligare en uppsats-del ur världen.
Nu firar jag ledigheten med att börja läsa min julklapp till mig själv:
Kommentarer