Fortsätt till huvudinnehåll

Baka baka.

Polarn kämpar på. Hon har ordentlig feber, hostar, har så ont i halsen att hon knappt äter, hon går omkring med rosiga kinder och glansiga ögon och bryter ihop vid minsta motgång. Pyret har lite feber och är snorig, men pigg som en lärka. Dock påpekar hon ofta att hon också är sjuk, säkert för att Polarn inte får vara sjukare än henne och för att säkerställa att hon också får vara hemma från förskolan.

För att roa dessa två damer gav vi oss på lite julbakning idag. Jag tycker att lussebullar är bland de tråkigaste bakverk man kan hitta på, så istället bakade vi vanliga bullar, med saffran. Precis som min mormor gjorde.
Det tog ju typ hela dagen.
Först behövde vi gå ner till affären och fylla på bakskafferiet.
Sen göra degen.
Den skulle jäsa i 40 minuter.
Sen delades degen i två och arvsmassorna fick varsin att kavla ut, ha på fyllning, rulla, skära och lägga i formar. Det tog sin lilla tid.
Sen jäsa i 40 minuter till.
Sen pensla och ha på pärlsocker och skjuts in i ugnen.
Tre plåtar och 56 bullar.

När de var klara ville Polarn inte ens smaka, för att hon hade för ont i halsen.


Så då kör vi lite sjuka barn veckan innan jul. Och dagarna innan inlämning. När vi ska hinna komplettera forskning, skriva diskussion, skriva ett avsnitt om validitet, skriva ett abstact, gå igenom våra källor, ordna med innehållsförteckning och gå igenom dokumentet i sin helhet. På tre dagar. Jag kan verkligen inte vabba. 
Jag kan alltså heller inte bli sjuk, men har en oroväckande huvudvärk, känner mig stel i kroppen, fryser och känner av svidande ögon. 

We wish you a merry christmas...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.