Pyret laddar inför dagen då hon officiellt blir 5 hela år med att gå på 5-års kontroll på BVC.
Trots att hon visste att hon skulle få en spruta så var hon ivrig att få komma iväg, bara hon och jag. Och plötsligt var hon så stor. Inte höll hon handen på vägen dit, hon höll upp dörrar och pratade på om sitt.
Jag ville stanna tiden en aning.
Bvc-sköterskan hon fick när Polarn föddes, efter de fem sköterskor hon hade under sitt första år, är fantastisk. Pyret kände sig uppenbarligen totalt bekväm och i fokus.
Kollen av motoriken gick galant, synkontrollen var utan anmärkning och eftersom hon berättade om ditt och datt hela tiden så konstaterade sköterskan att det inte behövdes någon koll av hennes verbala förmåga. Istället sa hon att:
"Ja, hon har ju alltid legat så mycket före."
Vikten låg precis på kurvan och på längden hade hon till och med spurtat en aning. Kanske blir hon en lång en, som sin mor, trots allt.
Sköterskan berättade sedan om sprutan. Pyret var inte orolig, utan mest frågvis. Var det en nål, var skulle den sättas, skulle det göra ont och hur länge. Hon fick svar på allt.
Medan vaccinet hämtades satte vi oss och läste en Pixi-bok, den satte sig sköterskan och lyssnade på med oss tills den var färdig. Sa jag inte att hon var fantastisk.
När det sen var dags sa Pyret:
"Jag har en bra idé. Kan inte mamma läsa den där boken igen medan jag får sprutan, för då kanske det inte känns lika mycket?"
Alltså, smarta, underbara unge!
Sköterskan höll med om att det var en riktigt bra idé, och hämtade därför en annan bok i sitt låsta skåp som vi kunde läsa.
Pyret reagerade inte på sprutan, inte ett ryck, inte ett ljud, inte en endaste tår. Hon sa bara att det gjorde lite ont men det gick fort.
Stolt var hon dock, och kände sig modig. Jag kan säga detsamma.
Samtidigt som det är fantastiskt att se henne växa upp och bli så stor så är det lite sorgligt. Men än så länge sitter hon så gärna i famnen och gosar.
Till middag firade vi lite, vi åt på Pizza Hut på Heron City.
Vi är vana vid att äta ute. Sådana lite enklare etablissemang besöker vi kanske varannan vecka, själv går jag ut och äter med kompisar hyfsat regelbundet på såväl enkla som lite finare ställen. Det här kan ha varit den sämsta servicen någonsin.
Det tog en halv evighet att få beställa och även fast vi såg vår mat stå redo i luckan och att vår servitris var där flera gånger, så bars den inte ut förrän den var kall. Det var inte för att servitrisen tog hand om andra gäster under tiden, för lokalen var halvtom.
Helt självmant så kompenserades vi med en extra efterrätt för att vi fått vänta så länge (fast vi inte sagt till), men det kändes ändå värdelöst.
Vi får fira Pyrets mod på hennes kalas istället.
Världens största och smartaste 5-åring.
Kommentarer