Förkylningen bröt ut och höll hov hela natten. Jag har nämligen fått den fina gåvan, efter min andra graviditet, att få bihåleinflammation så snart jag är täppt i mer än tio minuter. Och eftersom nästäppa tenderar att vara svårast att kontrollera när man ligger ner och dessutom sover, så räcker det med en halv natts "sömn" för att jag ska vakna med en känsla av att min näsa, panna och mina ögonhålor ska explodera. Barnen var dock snälla och kom inte förrän vid mellan klockan 2 och 3, för att sova på varsin arm.
Sömnbrist, feber och ett jävligt tungt ämne, där var därför dagens premisser för skolarbetet. Dessutom var det fredag.
Pluggis och jag hanterade det som proffs; vi jobbade på utan att ta så många pauser som planerat, som vi alltid gör, vilket gav gott resultat, vi hann med en del.
Detta kombinerade vi med att få små fåniga meltdowns under dagen. Dels för att vi var ensamma i skolans pluggutrymme och därför kunde fnittra loss, dels för att humor är bästa vapnet mot trötthet och jobbiga saker.
Vår mest kreativa plan vi kommit fram till är en önskan att göra ett socialt experiment.
"Hur reagerar vuxna människor på att andra vuxna människor använder barns sociala regler?"
Mer specifikt tänkte vi använda barnens fullt vedertagna och accepterade "Ett, två, tre, jag är inte med!"
Tänk er att vara på en redovisning för ett grupparbete, där den som aldrig är med och aldrig läser på, ska redovisa sin del. När stakningarna, felläsningarna och rakt igenom felaktiga påståendena börjar uttalas så säger man: "Ett, två, tre, jag är inte med!" och bara går och sätter sig.
Eller på jobbet med kollegan/chefen/kunden. Eller i trafiken. Eller i affären.
Var som helst där människor inte lyckas följa sociala koder och uppföra sig som man önskar.
"Ett, två, tre, jag är inte med!" I kombination med att bete sig så där självklart att den regeln gäller, som barnen gör.
Det skulle vara fantastiskt.
När jag nu förbereder mig inför ännu en sömnlös natt ska jag, på tal om sociala koder, kanske ge mig på en av dagens nyförvärvade böcker (yey böcker!):
Henrik Fexeus, aka min och Couscous husgud, har kommit ut med en ny bok: Fingertoppskänsla, En nödvändig manual i social kompetens. Jag behöver mer social kompetens. Den saknas mig.
Sen ska jag kasta mig över den första delen i Fredrik Backmans serie Björnstad. Det kan ju inte gå fel med Fredrik Backman, så himla fantastisk författare.
Kommentarer