Fortsätt till huvudinnehåll

How you doi'n?

Jag försöker förstå vad som hänt, vad som händer.
Så här:
Inom loppet av ett par veckor har det hänt tre gånger att män i pensionsåldern har... ...flörtat med mig.

Och hur vet jag det?

Ja, hur vet man om man blir flörtad med? Det är ju den där "magkänslan", något man bara uppfattar och känner av, men som inte är så himla lätt att sätta fingret på. Något i kroppsspråket, i sättet att prata och som ligger i luften.

Just i de här tre fallen har det också varit män som jag mött tidigare, flera gånger, och som då mest lite artigt hälsat eller samtalat, på ett så där avmätt sätt som äldre män ofta förhåller sig till sin omvärld. Nu har de istället plötsligt sökt efter kontakt, ivrigt samtalat om ditt och datt, samtidigt som de med en glad uppsyn hållt ögonkontakten.
.....
Nu är det inte så att jag upplever att jag blir flörtad med titt som tätt, jag brukar inte märka av sådant. Därför sticker de här tillfällena ut lite.

Så vad beror det på? Vad har hänt? Vad skickar jag plötsligt ut för signaler till 65+ gruppen?
Men framförallt; hur får jag det att sluta?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.