Fortsätt till huvudinnehåll

Tveksamt.

I väntrummet hos mödravården står den här:


Den gör mig lite tveksam.
Itrim har ett kontor, eller vad man ska kalla det, i samma byggnad som mödravårdens lokaler, så möjligtvis kan jag förstå hur de bett att få ställa fram sin information i väntrummet. Vad jag inte förstår är hur mödravården tänker när de faktiskt ställer fram den.
Visst, det är lätt att dra på sig några extra kilon just i samband med en graviditet, kilon som man kanske inte har kunskap om hur man ska bli av med och jag är inte insatt i hur bra eller dåligt alternativ Itrim är för att få hjälp med den saken. 
Men.
Det är också lätt att i dagens samhälle bli lite viktnojjig när man är gravid, att då sitta där med en kropp som kan kännas utom kontroll och se reklam för Itrim kanske inte är toppenbra. Eller att gå på återkontroll efter förlossningen och ha en kropp som mest känns som en misslyckad sufflé och undra hur det är möjligt att den någonsin ska bli som förr (vilket den säkert inte blir, fast den kommer bli bra på ett nytt sätt), men samtidigt inte alls egentligen ska tänka på vikten när man ska amma och bara ta hand om sig precis som man är. Så får man lite reklam för "snabb och varaktig viktminskning".
Hmmmm.
Jag tycker inte att det känns helt optimalt.
Inte för att det är dåligt att ta hjälp för att ändra sina matvanor, utan för att det i samband med graviditet är lite känsligt att fokusera på viktminskning och mödravården kanske borde vara medvetna om det. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.