Förbättring? Nooooo.

Jag skulle sätta mig ner med min favorit hobby: ansöka om föräldrapenning.
Nu har de ändrat sidan.
Oh. My. God.
Det slutade med att sitta i telefonkö till kundservice där jag fick veta att det var meningen att den nya utformningen av ansökningen och sidan skulle göra processen enklare, för många hade ju upplevt det som krångligt tidigare.
N.S.S. (No Shit Sherlock)
Fast jag fick också veta att det var en del tekniska problem än så länge, IT jobbade ständigt med små buggar, bland annat med en del av mina problem.
N.S.S.
Efter sisådär en timme var de enkelt utförda ansökningarna gjorda, fast med några buggar som skulle förbises. Så där så man ska sitta och fundera på om det fungerar, blir rätt, kommer medföra problem senare.
Jag hittade mina första grå hår häromdagen, det är lätt att skylla på att jag blev mamma för ett år sen, men jag är säker på att det är Försäkringskassan som är upphovsmän till min hår-make-over.
Det blir nog inget pris för någonting positivt överhuvudtaget för Försäkringskassa i år heller.
Fast jag kan nog räkna med fler gråa hår.
Och magsår.
Och hjärnblödning.
Och hjärtinfarkt.
Och hes röst av alla ilskna utrop.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen