De som känner pyret har väl inte fått uppfattningen att hon är den lugna och stillsamma typen. Så att hon kan hålla igång kommer knappast som en överraskning för någon.
Men.
Precis när det känns som att hon peakat i sin energiska förmåga så lyckas hon på något vis peta i en ännu högre växel.
Som nu.
De senaste dagarna har hon liksom varit ännu mer. Mer pratsam, mer rörlig, mer lekfull, mer kelig, mer fnittrig. Hur det nu är möjligt.
Timmar av bus med bff däckade henne innan vi ens börjat gå hem, hoppfull tänkte jag att det var vad som behövdes för att trötta ut damen. Nope. När hon vaknade efter sin tupplur var det full gas igen, det är helt makalöst vad hon orkar.
Sen kanske jag är extra imponerad av förmågan att ständigt växla upp nu när jag ständigt är tvungen att växla ner.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer