De som känner pyret har väl inte fått uppfattningen att hon är den lugna och stillsamma typen. Så att hon kan hålla igång kommer knappast som en överraskning för någon.
Men.
Precis när det känns som att hon peakat i sin energiska förmåga så lyckas hon på något vis peta i en ännu högre växel.
Som nu.
De senaste dagarna har hon liksom varit ännu mer. Mer pratsam, mer rörlig, mer lekfull, mer kelig, mer fnittrig. Hur det nu är möjligt.
Timmar av bus med bff däckade henne innan vi ens börjat gå hem, hoppfull tänkte jag att det var vad som behövdes för att trötta ut damen. Nope. När hon vaknade efter sin tupplur var det full gas igen, det är helt makalöst vad hon orkar.
Sen kanske jag är extra imponerad av förmågan att ständigt växla upp nu när jag ständigt är tvungen att växla ner.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer