Runt omkring oss är det ju en hel drös par som väntar smått strax innan oss. En del har tagit reda på vad som kommer och andra har valt att låta bli.
Herr B.o.B. frågade häromdagen vad jag trodde att de ovetande skulle få, pojke eller flicka. Jag svarade att jag inte visste, för det gör man ju inte.
Men gissa!! Sa maken då.
Fast jag kan liksom inte, jag kan inte gissa om det är helt öppet för vilket som. Jag kan gissa när det finns ett det tyder på, eller statistiskt borde det, eller i teorin, eller det är vetenskapligt bevisat att det mest sannolikt borde. Inte när det gäller sånt här, inte när det i princip är 50/50.
Maken tyckte jag var tråkig och totalt missat poängen med att gissa. Jag tycker att jag bara är realistisk. Fast jag kan hålla med om att jag är lite tråkig. Så när det gäller par som väntar andra barnet kan jag sträcka mig till att "gissa" att det blir samma kön som tidigare barn, för enligt sannolikheten är den chansen lite högre.
Det var också tråkigt tydligen.
Jag tycker inte att vetenskap är tråkigt.
Vi är lite olika han och jag.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer