Efter mycket skrikochpanik när pyret anlände så kom jag till en punkt när jag accepterade. Inte gillade, utan accepterade situationen. Alla vilda protester hela dagen lång var fortfarande vansinnigt jobbiga men istället för att streta emot och sörja att pyret inte var av modellen "nöjdochgladfördetmesta" så accepterade jag att hon var den ilskna typen av arvsmassa som säkerligen skulle fortsätta streta emot och protestera livet ut.
Det gjorde tillvaron lite lättare, ingav något slags lugn, eller kanske resignation, inför det nya livet.
Fast det säkert är så att man jobbar sig fram till acceptens så är det inte något man kan tvinga fram, det kommer när det kommer, som en liten uppenbarelse.
Jag ser ju så här i efterhand hur jag stretade emot och utsatte mig för saker helt i onödan bara för att jag inte accepterade hur saker var och har därför bestämt mig på förhand att jobba hårt på att nå den punkten lite snabbare om nu nästa avkomma skulle ha samma temperament som sitt syskon.
Nu kanske jag har accepterat igen.
Jag kände plötsligt idag att det är så dumt att streta emot. Min kropp vill inte och situationen går tydligen inte att avhjälpa/ändra/påverka. Så acceptera. Jag får köpa läget och ta att jag kommer må som jag gör i några månader till. Jag kommer ha ont, sammandragningar från down under (Ledtråd, inte Australien men stället är känt för att vara lika varmt), inte orka, inte få sova och inte kunna äta ordentligt, för att det är så.
Jag borde passa på att sluta vara bitter över att jag får ge upp min tillvaro under den här tiden, på att jag inte fick som jag ville, drömde om, hade planerat och fick trycka på pausknappen och tvingas in i en tillvaro jag egentligen inte trivs med. För att det är så.
Det gör ju inte på något sätt att jag slipper ha ont eller vara aningen B.o.B. över livssituationen, men att jag kan flyta med lite lättare.
När man inte kan ändra på saker så får man ju ta tag i dem själv på något sätt och det gör man lättast genom att känna det där accepterandet. Så får man bida sin tid och roffa åt sig lite extra sen, när man hamnar i sitsen att man kan ändra på saker.
Nu ska detta inte blandas ihop med att acceptera allt. Vissa saker ska man kanske fortsätta streta emot. Som det där förbannade sockersuget.
Det gjorde tillvaron lite lättare, ingav något slags lugn, eller kanske resignation, inför det nya livet.
Fast det säkert är så att man jobbar sig fram till acceptens så är det inte något man kan tvinga fram, det kommer när det kommer, som en liten uppenbarelse.
Jag ser ju så här i efterhand hur jag stretade emot och utsatte mig för saker helt i onödan bara för att jag inte accepterade hur saker var och har därför bestämt mig på förhand att jobba hårt på att nå den punkten lite snabbare om nu nästa avkomma skulle ha samma temperament som sitt syskon.
Nu kanske jag har accepterat igen.
Jag kände plötsligt idag att det är så dumt att streta emot. Min kropp vill inte och situationen går tydligen inte att avhjälpa/ändra/påverka. Så acceptera. Jag får köpa läget och ta att jag kommer må som jag gör i några månader till. Jag kommer ha ont, sammandragningar från down under (Ledtråd, inte Australien men stället är känt för att vara lika varmt), inte orka, inte få sova och inte kunna äta ordentligt, för att det är så.
Jag borde passa på att sluta vara bitter över att jag får ge upp min tillvaro under den här tiden, på att jag inte fick som jag ville, drömde om, hade planerat och fick trycka på pausknappen och tvingas in i en tillvaro jag egentligen inte trivs med. För att det är så.
Det gör ju inte på något sätt att jag slipper ha ont eller vara aningen B.o.B. över livssituationen, men att jag kan flyta med lite lättare.
När man inte kan ändra på saker så får man ju ta tag i dem själv på något sätt och det gör man lättast genom att känna det där accepterandet. Så får man bida sin tid och roffa åt sig lite extra sen, när man hamnar i sitsen att man kan ändra på saker.
Nu ska detta inte blandas ihop med att acceptera allt. Vissa saker ska man kanske fortsätta streta emot. Som det där förbannade sockersuget.
Kommentarer