Fortsätt till huvudinnehåll

Morgonstund har guld i mun.

Trots att jag sover så kasst så är morgonen bästa stunden på dagen. Även om det tar emot när pyret börjar vrida och vända sig framåt morgonkvisten så får jag erkänna att jag ser fram emot det.
Hon brukar börja med att se var jag är någonstans för att sen vända ryggen mot mig och slänga sig i min famn. Så ligger vi sked en stund medan hon leker med mina fingrar, flätar samman dem med sina små.
Efter en stund börjar hon kela lite mer intensivt. Hon leker Hur många sätt kan man kramas innan man går upp.
Man kan ligga med kinden på mammas mage.
Man kan ligga på mammas axel.
Man kan ligga mot mamma och krama hennes arm.
Man kan ligga på mammas kind.
Man kan hålla armarna jättehårt runt mammas hals.
Man kan ligga på rygg på mamma.
När man har tröttnat på att kramas kan man ju alltid pussas lite, eller börja berätta allt man har tänkt på under natten.
Hon blir rastlös efter en stund, men det kan dröja 30-45 minuter av kelande, då kan vi alltid kittlas en stund innan vi kliver upp. Det där klingande skrattet är också ett fantastiskt sätt att börja dagen på.
Fast den lilla argbiggan kan driva mig till vansinne under dagen så ser jag alltid fram emot att få börja dagen med henne. Jag blir ju trots allt vansinnigt förälskad i henne lika många gånger om dagen som jag blir lite... ...trött.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.