Vännen väntar sitt första barn lite tidigare än mig och vi började prata om förlossning.
Två saker.
För det första så vill jag så gärna förmedla att det inte alls behöver vara den värsta smärtan man någonsin varit med om, en skräckfylld upplevelse, en mardröm, jättejobbigt, det värsta av det värsta men det är värt det. Jag vill vara den som talar om att det kan vara en helt okej och hanterbar smärta, en skithäftig upplevelse och helt fantastisk känsla också.
För mig var det det.
För andra är det inte så, men jag blev själv så less på att genom graviditeten bli bombarderad av det negativa när det faktiskt kan gå relativt smidigt också. Lite pepp och positiv anda kan väl vara trevligt att peta in bland alla skräckhistorier.
För det andra kom vi in på hur man ska förbereda sig för förlossningen.
Hur förbereder man sig för något man aldrig har varit med om, inte har en blekaste aning om hur det ska gå och inte har någon kontroll över?
Speciellt när man är ett kontrollfreak.
För mig, jag gjorde inte det. Jag skrev inget förlossningsbrev till personalen, jag valde ingen smärtlindring innan, jag bestämde mig inte för något speciellt sätt att föda. Just för att även om jag vill kontrollera allt så förstår även jag, med viss vånda, att det här är en sån situation där man inte har någon kontroll.
Det är ju skitläskigt. Men all den där förberedelsen man ska pyssla med känns som falsk trygghet för mig. Jag skulle bara bli ännu mer stressad om jag hade bestämt en massa saker i förväg och sen hamnar i en förlossning där alla de sakerna måste förbises.
Trots att jag har varit med om en förlossning så har jag inget brev eller några planer för den här förlossningen heller. Jag vet ju lika lite hur den här gången blir som jag visste innan hur pyrets förlossning skulle bli.
Istället förlitar jag mig på att jag får en kunnig personal som vet bättre än jag vad som passar bäst i rådande situation (för de har garanterat varit med om fler förlossningar än mig) och som jag kan kommunicera med på plats (och är det så illa att jag inte kan kommunicera med dem så förlitar jag mig ännu mer på att de vet bättre än jag vad som ska göras).
Mitt enda önskemål den här gången är att de ser till att koppla in lustgasen från start. Annars tar den här kontrollfreaken ett djupt andetag och släpper kontrollen. För typ andra gången i sitt liv.
Två saker.
För det första så vill jag så gärna förmedla att det inte alls behöver vara den värsta smärtan man någonsin varit med om, en skräckfylld upplevelse, en mardröm, jättejobbigt, det värsta av det värsta men det är värt det. Jag vill vara den som talar om att det kan vara en helt okej och hanterbar smärta, en skithäftig upplevelse och helt fantastisk känsla också.
För mig var det det.
För andra är det inte så, men jag blev själv så less på att genom graviditeten bli bombarderad av det negativa när det faktiskt kan gå relativt smidigt också. Lite pepp och positiv anda kan väl vara trevligt att peta in bland alla skräckhistorier.
För det andra kom vi in på hur man ska förbereda sig för förlossningen.
Hur förbereder man sig för något man aldrig har varit med om, inte har en blekaste aning om hur det ska gå och inte har någon kontroll över?
Speciellt när man är ett kontrollfreak.
För mig, jag gjorde inte det. Jag skrev inget förlossningsbrev till personalen, jag valde ingen smärtlindring innan, jag bestämde mig inte för något speciellt sätt att föda. Just för att även om jag vill kontrollera allt så förstår även jag, med viss vånda, att det här är en sån situation där man inte har någon kontroll.
Det är ju skitläskigt. Men all den där förberedelsen man ska pyssla med känns som falsk trygghet för mig. Jag skulle bara bli ännu mer stressad om jag hade bestämt en massa saker i förväg och sen hamnar i en förlossning där alla de sakerna måste förbises.
Trots att jag har varit med om en förlossning så har jag inget brev eller några planer för den här förlossningen heller. Jag vet ju lika lite hur den här gången blir som jag visste innan hur pyrets förlossning skulle bli.
Istället förlitar jag mig på att jag får en kunnig personal som vet bättre än jag vad som passar bäst i rådande situation (för de har garanterat varit med om fler förlossningar än mig) och som jag kan kommunicera med på plats (och är det så illa att jag inte kan kommunicera med dem så förlitar jag mig ännu mer på att de vet bättre än jag vad som ska göras).
Mitt enda önskemål den här gången är att de ser till att koppla in lustgasen från start. Annars tar den här kontrollfreaken ett djupt andetag och släpper kontrollen. För typ andra gången i sitt liv.
Kommentarer