Fortsätt till huvudinnehåll

Kurr i magen.

Det här med att äta samtidigt som jag ska ignorera pyret som står bredvid och låter uuuääääähhhäää kommer jag aldrig vänja mig vid.
Jag vet liksom inte hur jag ska lösa problemet.
Först ser jag till att hon har ätit. I bästa fall har hon ätit rejält tills hon blir mätt och ställer undan sin skål. I värsta fall har jag trugat med allt skafferiet har att erbjuda utan att få napp. Jag försöker sen muta med favoritkexet eftersom det jag äter kommer ratas.
Den andra strategin är att vi äter samma mat från samma tallrik.
Ingen av dem funkar. Hon låter ändå uuuääääähhhäää så länge som jag försöker äta, gärna samtidigt som hon drar i mina kläder.
Min aptit håller inte för det.
Att slänga i mig några snabba tuggor när hon tittar åt andra hållet, eller ha turen att hon somnar hemma, och inte när vi går på promenad, så att jag kan äta då, känns inte så hållbart som stor-preggo.
Nog för att vår speedy är charmig men ibland hade det varit praktiskt att haft en glad-och-nöjd-för-det-mesta unge.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.