Lika barn leka bäst.

Det har i de flesta situationer påpekats att pyret är så väldigt lik sin far, ända sedan hon föddes.
Jag har nöjt mig med det eftersom att om hon "är sin far rakt igenom" "det är ju bara herr B.o.B." "åh det är ju far upp i dan" så kan jag väl skylla hennes temperament och vilja på honom också då.
Men nu, nu är det gamla mammas gener som börjar slå igenom.
Så fort hon får tag i en servett, pappersbit, handduk eller våtservett så börjar hon torka av närmsta yta. Hon till och med plockar bort saker som ligger på den ytan innan hon börjar torka.
Det är ordning och reda på den lilla damen annars också. Nog för att hon kan slå världsrekord i att stöka till men jösses vad hon är duktig på att lägga tillbaka saker. Eller att ta något föremål och bestämt tilldela det en ny plats. Jag kan självklart inte motstå att flytta på föremålet bara för att se hur mini-me irriterat flyttar det till rätt plats igen. Och igen. Och igen.
Det värmer mitt pedantiska hjärta och ger mig hopp om framtiden. Hon gör sin mor så stolt. Fast hon behöver ju inte bli lika knasig som mor sin, jag har tillräckligt med självinstinkt för att förstå att jag skulle behöva tagga ner lite.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen