Följande skryt:
Pyret besitter inte bara en imponerande förmåga att lista ut hur saker går till och fingerfärdighet, hon har också mycket mer tålamod än jag trodde.
Ett magnetiskt pussel för lite större barn var en baggis.
Två gånger visade vi hur man gjorde sen fixade hon det på egen hand. Med flinka fingrar greppar hon spöt och sitter sen koncentrerat och fiskar upp bit efter bit. Det hon får bekymmer med är att sätta tillbaka bitarna, men det känns som en parentes i ämnet.
Lite skraj kanske man ska bli jämte stoltheten, var ska det sluta liksom.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer