Fortsätt till huvudinnehåll

The pyret show.

Senaste uppdateringen i pyrets värld.
I takt med att veckorna går pratar hon allt mer. Ja, nu har hon aldrig varit den tystlåtna typen och snackandet är en klar förbättring från falsettskriken, men det är också oroväckande hur mycket hon pratar. Hon pratar numera direkt när hon vaknar, istället för att gnälla eller gråta. Hon pratar till och med i sömnen. Pratar massor utan att säga någonting alls; hon kommer bli politiker alltså.
Generös har hon blivit också (vilket talar emot en framtid som politiker). Ofta sträcker hon ut näven för att lämna över en liten gåva, extra mysigt är det när hon delar med sig av halvtuggad mat.
Roligt som attan är det när man sätter saker på huvudet, oklart varför. En badanka, en kloss, en kartong till små yoghurtar, allt höjs till oanade komiska nivåer när de placeras på mammas huvud. Jag låter sakerna glida ner för henne att fånga och genast blir hon så där generös igen. Med ivrig uppmuntran ska jag placera föremålet på huvudet igen och igen och igen och igen.
Jag måste tyvärr avrunda här, damen håller föreläsning om resor, tror jag, hon står i alla fall med sin väska i högsta hugg och pläderar för fullt. Eller så kanske hon bara meddelar att hon ska rymma.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.