Så har det börjat.
De nattliga kramperna, inte bara men främst, i vaderna.
Ett härligt sätt att vakna; känslan av att vadmusklerna är mer sträckta än huden i ansiktet på valfri 30+ Hollywood kändis.
Nu finns det ju grader i helvetet så det är allra hetast när båda vaderna krampar samtidigt. Om det bara är den ena så kan jag lätt ta den andra foten, sätta den mot foten på "kramp-benet" och häva krampen genom att sträcka ut fotsulan.
Men båda.
Jag får försöka hasa ner till fotändan på sängen och sträcka ut fossingarna mot den. Vilket inte går så smidigt när man har onda preggo-höfter, är lite yrvaken, ska manövrera förbi en kissekatt och ibland en sovande bebis samtidigt som benen är lite... ...aj:iga.
The preggo-life continues.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer