Fortsätt till huvudinnehåll

Luftslottet, med gröna gräsmattan, som sprängdes.

Ibland börjar man ju längta bort från det man har, vare sig det är jobb, hem, partner eller prylar. Det är lätt att bli hemmablind. Det är lätt att gräset ser mycket grönare ut där på andra sidan staketet. Det är lätt att börja bygga luftslott.
Då kan det vara rätt bra att få kliva över till grannens trädgård en stund, att slå sig ner och insupa atmosfären.
Kanske blir man avundsjuk. Kanske inser man att det går att göra annorlunda. Kanske förstår man att det är dags för en förändring. Kanske är gräset mycket grönare.
Men ibland sprängs luftslottet i tusen bitar och man ser att det man har är rätt bra precis som det är. Att det som ser så bra ut på papper inte alls var något att ha. Att det bara är en bokstavs skillnad på ditt och datt. Att gräset bara är en annan nyans av grönt och inte alls mer grönt.
Annat är inte alltid bättre, ibland är det bara annorlunda, det kan vara rätt skönt att bli påmind om.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.