Fortsätt till huvudinnehåll

Woohoo!

Pyret tog sig en liten tupplur så här på förmiddagen. Plötsligt hör jag det typiska jag-är-på-väg-att-vakna-och-har-tappat-nappen ljudet. När jag smyger in ser jag att hon har nappen löst i näven som hon håller mot pannan, hon tappar den så den hamnar mellan axeln och halsen men efter några sekunder plockar hon upp den och sätter in den i munnen. Själv. Medan hon blundade. Medan hon var halvsovande.
Jag har hört talas om att de små liven till sist lär sig att leta rätt på nappen i sängen själva men var övertygad om att det var en myt. Jag såg framför mig en evighet av att gå upp mitt i natten enbart för att plugga in proppen på en halvsovande bebis.
Jag ser oanade möjligheter med den här utvecklingen.
Nu känns det som att det finns hopp för framtiden.
Det är så mysigt när de är så där små, ta tillvara den tiden för den går så fort- my ass. Det är nu det gäller, livet kan komma åter.
Ja, tills vi börjar om i mars då...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.