Såna där saker som man älskar att hata kan ju orsaka viss frustration. Pyret, som är envis som synden, brottas med sina klossar.
På kort tid har hon blivit vansinnigt duktig och får ofta i dom i hålen, men det räcker ju inte. Efter en stund leder minsta lilla motstånd till krokodiltårar och jämmer. Efter ännu lite längre tid gnäller och gråter hon konstant medan hon envist och bestämt fortsätter plocka upp klossar och trycker ner dom i lådan. Då spelar det ingen roll om de går i snabbt, eller att jag jublar och hurrar som en tok bredvid.
Det slutar med att jag får gömma lådan när hon är färdig för annars sitter hon bara framför den och tjuter. Men nästa dag ger hon sig på den igen.
Vad ska det bli av den där ungen?
På kort tid har hon blivit vansinnigt duktig och får ofta i dom i hålen, men det räcker ju inte. Efter en stund leder minsta lilla motstånd till krokodiltårar och jämmer. Efter ännu lite längre tid gnäller och gråter hon konstant medan hon envist och bestämt fortsätter plocka upp klossar och trycker ner dom i lådan. Då spelar det ingen roll om de går i snabbt, eller att jag jublar och hurrar som en tok bredvid.
Det slutar med att jag får gömma lådan när hon är färdig för annars sitter hon bara framför den och tjuter. Men nästa dag ger hon sig på den igen.
Vad ska det bli av den där ungen?
Kommentarer