Som preggo får man ofta frågan Vet ni vad det blir?
Varpå jag vill svara Ja, ett barn. Men jag vet att det inte är vad man frågar efter så jag svarar artigt med ett enkelt Nej. Det möts förvånansvärt ofta med överraskning och kommentarer som Nä, det behöver man ju inte. Men det är ju så det ska vara. Eller Vad roligt, så det blir en överraskning.
Överraskning vet jag inte, det skulle vara om det kommer ut en kattunge men annars är jag nog rätt inställd på vad som komma skall, för så vansinnigt många alternativ finns inte. Men det är tydligen ovanligt att inte tjuvkika i paketet innan julafton.
Jag kände inte förra gången att det var viktigt för mig att veta vilket kön barnet skulle ha, dels för att det var lite roligt att vänta med det tills förlossningen, säger jag som är värdelös på att vänta på något överhuvud taget, dels för att det var viktigast att det var ett friskt barn. Att det överhuvudtaget var ett barn var tillräckligt.
Den här gången kan jag lägga till att det känns meningslöst för mig eftersom att jag ändå inte kan påverka utgången, det blir ju det kön det blir oavsett om jag vet det nu eller sen, så därför behöver jag inte veta. Kanske vore det skillnad om man liksom kunde ändra på det Just nu är det en tjej men om du äter russin och står på huvudet tio minuter om dagen så blir det en kille. Dessutom minns jag att det vid förlossningen verkligen var helt irrelevant. Så irrelevant att det dröjde innan jag ens registrerade att pyret var en tjej. Att jag var klar med förlossningen, att det låg en levande varelse på mitt bröst, att jag var så proppfull med känslor tog liksom över.
Så när vi hade videokonferens med polarn igår så var det inte en fråga vi tog upp. Polarn är polarn ända fram till leverans.
Kommentarer