Fortsätt till huvudinnehåll

Ja må hon leva!

Inte nu, men snart, kommer ju pyret att fira sin allra första födelsedag.
Herrejisses!
Jag känner kraven. Här ska det firas enligt konstens alla regler med hipp-hipp-hurra!-morgon, tårta och presenter. Jag smyger till och med med vad hon ska få i present.
Alltså, nog för att ungen verkar smart men jag har svårt att tro att hon skulle ställa sig upp och protestera om vi så ens helt skulle ignorera the B-day. Hon har ju inte en blekaste aning om hur den dagen ska firas. Fast ställer sig upp och protesterar gör hon ju lite titt som tätt.
Alltså är den dagen mest för min skull.
Alltså kan jag känna att jag mår lite för kasst för att ställa till med über-grande-mega-kalaset.
Vi satsar på kalas nummer två kanske, utan att dras med skuldkänslor och minus på päronkontot, och firar numero uno så mycket som hennes trasiga morsa orkar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.