Pyret började med att äta upp hela frukosten utan knorr, hon åt faktiskt lite extra till och med. Hon fortsatte morgonen med att bara tralla när det var dags att byta blöja och klä på sig, för att övergå i att somna plötsligt i min famn klockan 10 och sova till 12.
Lunchen åt hon upp nöjt och med god aptit, efter det hjälpte hon till när det var dags att ta på sig ytterkläderna och satte sig utan minsta pip i vagnen. Här och där under den två timmar långa promenaden protesterade hon, men det var ytterst måttligt och vältajmat med små stopp där vi kunde titta på ankor och hälsa på bland djuren.
På eftermiddagen åt hon mellis glatt för att sen ha lika god aptit på att leka. Ett blöjbyte efter storskräll i brallan gick utan krumbukter eller flyktförsök ackompanjerat av Imse vimse spindel. När jag lagade middag satt hon och roade sig i barnstolen utan att ställa till med minsta scen, lite gnäll uppstod i väntan på maten, men det avhjälptes med en powernap på en kvart. Dagens skräll var väl att hon till middag åt detsamma som resten av den lilla familjen; hemlagad korv stroganoff med ris. Min mat. Hon gillade den.
Den lilla tuppluren innan maten gjorde att hon somnade lite senare, men kvällen var relativt odramatisk, enbart små protester när vi päron hade lite att fixa.
Här sitter jag helt chockskadad. Vilken smidig dag. Vilken lugn dag. Vilken slippahjärtsnörpochmagkatarrochgråahår dag.
Undrar när man slutar vänta på bakslag.
Undrar om det är någon vits att sluta vänta på bakslag.
Kommentarer