Fortsätt till huvudinnehåll

Smickrad eller?

Jag var och åt middag på restaurang igår, barnfri och allt.
På väg till toaletten, precis när jag når dörren, kommer en man upp från undervåningen och går mot toaletten bredvid. Samtidigt som jag börjar öppna dörren stannar han till, skiner upp och säger leende "Meeen haaallååå"
Nej, jag kände honom inte.
Ja, jag hade min kalaskula väl synlig.
Maken tyckte jag skulle ta det som en komplimang men jag är inte säker på att jag kan det. Det kändes mest lite... ...wierd... och väckte en massa frågor.
Hur full var han?
Behövde han, jättemycket, glasögon?
Hade han en udda böjelse?
Tänkte han att man ska uppmuntra preggon?
Det är svårt det där, när man inte förstår hur en annan människa tänker.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.