Fortsätt till huvudinnehåll

Pyjamasparty.

Igår kväll fick pyret åka iväg och kolla in Herr B.o.B.s pyjamasklubb, som var en idealisk plats för henne; stor yta, golv täckt med träningsmattor och en drös barn under arton att spana på. Det lilla energimonstret kröp och gick ett halvt maraton fram och tillbaka över lokalen och avslutade med att flirta in sig hos lokalens personal ("Åh vilken sötnos! Och vilken underbar kappa hon har på sig!" Jag hade inte hjärta att tala om att kappan var en jacka som blir till en kappa på vår minimänniska).
Nu var detta träningspass alldeles perfekt, för det gjorde att hon somnade fort och sov som en stock under natten så hon stördes inte det minsta av mitt pyjamasparty. Mitt egna. Med bara mig själv och min torrhosta som deltagare.
Jag spenderade andra natten i rad på soffan där jag sov en timme, hostade en timme, sov en timme, hostade en timme, sov en timme, hostade en timme och så vidare. Eller inte bara det, jag drack mycket för att hjälpa hostan att vila från sitt hårda arbete en stund, vilket gjorde att jag måste gå och kissa varannan timme. Dessutom fick jag sitta och sova för att minimera hostan, vilket gjorde att jag fick försöka fluffa upp en kuddhög bakom ryggen med jämna mellanrum, för att kunna sitta lite på sidorna, för att inte få ont i höften.
Det blev några gråtattacker av utmattning under natten och en på morgonen när jag kände att jag hade kunnat sova en liten stund men maken måste gå till jobbet.
Idag har jag därför varit tävlande i Årets morsa genom att ge pyret exakt vad hon velat ha, när hon velat ha det, matat henne med precis vad som helst som hon går med på att peta i sig utan att protestera och villigt sövt henne två gånger (!) enligt konstens alla regler så snart hon verkat det minsta pömsig. Det var väl tur att hon fick den där träningsturen igår för idag blir det minimalt med motion och pedagogik.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.