Fortsätt till huvudinnehåll

It's gåing and gåing and gåing...

Igår började pyret gå på små promenader på eget initiativ.
Idag går hon mest hela tiden, överallt. Utan att hålla i sig i något eller någon så ställer hon sig upp. Utan att ha en plan med vart hon är på väg så börjar hon gå. Om hon snubblar så reser hon sig bara och fortsätter.
Jag vänjer mig inte vid att det går så fort. Från inte krypa till krypa. Från inte gå med stöd till att gå med stöd. Från att gå någon, eller ett par, meter utan stöd till att gå massor med meter.
Hur gör hon för att plötsligt vara så duktig? Går hon upp och övar på natten när vi inte ser?
Lagom till att jag blir allt klumpigare och får mer ont ska jag alltså börja jaga det lilla livet på en helt ny nivå. Trevligt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.