Fortsätt till huvudinnehåll

På månens baksida.

Ibland kan bagatellartade bekymmer vara väldigt jobbiga.
Som en illa placerad finne.
Som en finne man kanske skulle benämna som böld.
Som en finne/böld stor som tummens fingertopp, placerad mitt på skinkan.
Jag kunde för bövelen inte sitta på hela dagen!
En koll på kvällen visade att den inte var aktuell för att få självläka, för den var vid det laget blodfylld.
Nu ska man ju inte klämma finnar själv, men jag kunde inte gärna vänta på att gå till distriktsköterskan på måndagen och jag kände att det var under min värdighet att söka till akuten för detta fysiska besvär.
En spegel, lite akrobatik, en steriliserad nål och lätt ihopbitna käkar senare var jag redo. En pick med nålen och kaboom, likt Eyjafjallajökull bröt den ut.
Herrejisses.
Det var som att föda barn.
Efter en natt bakom en kompress dränkt i ahlolsprit har jag nu en stor krater på månens baksida.  
Och jag kan sitta ner.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.