Fortsätt till huvudinnehåll

Morgonens drama queen.

Som en blixt från klar himmel börjar pyret gråta hysteriskt medan hon gör det hon ofta gör; står och pillar på sin vagn. Gråten är just hysterisk, inte ledsen.
Nu händer det att jag försöker vara en god mor, så jag försöker ta reda på varför jorden håller på att gå under.
Är det att vagnens fotstöd är lite uppfälld?
Nope.
Är det att vagnens "tvärbalk" är uppfälld?
Nope.
Vill hon ha sin jacka?
Nope.
Vill hon ha sina leksaker som sitter fast i vagnen?
Nope.
Vill hon sitta i vagnen?
Nope.
Hjälper det att avlägsna monstret barnet från vagnen?
Nope (hon kryper tillbaka, ställer sig vid vagnen och uuuuääääääää!).
Hjälper det att distrahera med en majskrok?
Nope.
Hjälper det att gå och byta blöja?
Nope.
Hjälper det att hålla och krama?
Nope.
Hjälper det att ställa ut barnet på gatan med en "till salu-skylt?
Okej, det här "lilla" utbrottet hör säkert ihop med att den älskade lilla ungen inte sover på nätterna. Hon vrider och vänder hela natten lång och vaknar en eller två gånger i timmen och gråter. Att hon därför är trött och tjurig är ju knappast ett mysterium, men hur i hela friden man får ett avslut på detta lilla drama är en större gåta.
Vad som hjälper till slut? Det som alltid hjälper; reklam på tv:n. Precis som att den, nästan, dagligen återkommande gråtperioden som inträffar sådär vid 21:30 bara avhjälps av att spela "Babblarna" på telefonen. Det får henne att somna om innan andra refrängen.
Lite mat efter avslutad gråtattack och en stund i famnen så somnade hon. Att jag sovit lika dåligt jag och är helt utmattad efter detta Norén-drama tar hon liksom ingen hänsyn till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...