Fortsätt till huvudinnehåll

Morgonens drama queen.

Som en blixt från klar himmel börjar pyret gråta hysteriskt medan hon gör det hon ofta gör; står och pillar på sin vagn. Gråten är just hysterisk, inte ledsen.
Nu händer det att jag försöker vara en god mor, så jag försöker ta reda på varför jorden håller på att gå under.
Är det att vagnens fotstöd är lite uppfälld?
Nope.
Är det att vagnens "tvärbalk" är uppfälld?
Nope.
Vill hon ha sin jacka?
Nope.
Vill hon ha sina leksaker som sitter fast i vagnen?
Nope.
Vill hon sitta i vagnen?
Nope.
Hjälper det att avlägsna monstret barnet från vagnen?
Nope (hon kryper tillbaka, ställer sig vid vagnen och uuuuääääääää!).
Hjälper det att distrahera med en majskrok?
Nope.
Hjälper det att gå och byta blöja?
Nope.
Hjälper det att hålla och krama?
Nope.
Hjälper det att ställa ut barnet på gatan med en "till salu-skylt?
Okej, det här "lilla" utbrottet hör säkert ihop med att den älskade lilla ungen inte sover på nätterna. Hon vrider och vänder hela natten lång och vaknar en eller två gånger i timmen och gråter. Att hon därför är trött och tjurig är ju knappast ett mysterium, men hur i hela friden man får ett avslut på detta lilla drama är en större gåta.
Vad som hjälper till slut? Det som alltid hjälper; reklam på tv:n. Precis som att den, nästan, dagligen återkommande gråtperioden som inträffar sådär vid 21:30 bara avhjälps av att spela "Babblarna" på telefonen. Det får henne att somna om innan andra refrängen.
Lite mat efter avslutad gråtattack och en stund i famnen så somnade hon. Att jag sovit lika dåligt jag och är helt utmattad efter detta Norén-drama tar hon liksom ingen hänsyn till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.