Stackarna.

Sitter och tittar på makaker i Japan som försöker överleva den kalla vintern. De klarar sig ganska bra med den tjocka pälsen men har den uppenbara bristen att händer och fötter är barhudade.
Mitt blödiga hjärta kickar igång när de sitter och försöker borsta bort snön från händerna och undvika att kliva i den. Plötsligt är det ju så uppenbart; jag ska starta ett projekt där man stickar och virkar vantar och strumpor till dom! Va!?
Fast då måste jag väl starta Facebook igen, det är ju där man har såna projekt, men det vill jag ju inte. Fasiken. Jag som hittade en mening med min trista tillvaro.
Men åh, titta på sötnosen.