Fortsätt till huvudinnehåll

Stackarna.

Sitter och tittar på makaker i Japan som försöker överleva den kalla vintern. De klarar sig ganska bra med den tjocka pälsen men har den uppenbara bristen att händer och fötter är barhudade.
Mitt blödiga hjärta kickar igång när de sitter och försöker borsta bort snön från händerna och undvika att kliva i den. Plötsligt är det ju så uppenbart; jag ska starta ett projekt där man stickar och virkar vantar och strumpor till dom! Va!?
Fast då måste jag väl starta Facebook igen, det är ju där man har såna projekt, men det vill jag ju inte. Fasiken. Jag som hittade en mening med min trista tillvaro.
Men åh, titta på sötnosen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: