Fortsätt till huvudinnehåll

Det går inte alltid upp.

Jag vet inte om jag ska prata om hur jag känner mig otroligt ensam och isolerad och därför ledsen. Eller gnälla över hur vansinnigt uttråkad jag är, så till den milda grad att jag utnyttjar barnvakt för att få storstäda, laga mat och möblera om. Hur jag är rädd och orolig inför framtiden. För vem vill hänga med en ständigt deppig gnällspik.
Ska jag för den skull istället bara låtsas som att allt är bra, bara skriva om det som är positivt och roligt, ge sken av att jag är pigg och nöjd med livet. Men vad är då vitsen med den här typen av forum.
Jag vet inte, jag kan inte bestämma mig. Därför tar jag några dagar blogg-paus.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag tycker att du ska skriva precis det DU vill skriva om, det är ju faktiskt DIN blogg.
Dessutom är det jäkligt skönt att skriva av sig om man mår lite sisådär.
Kram! /JL

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.