Fortsätt till huvudinnehåll

Ett stöd här i livet.

Pyret fick syn på den här på en hylla i hennes rum:


En Paddington som jag fick av herr B.o.B. när jag mötte upp honom i London, där han var på kurs när vi var nygifta.
Pyret blev omedelbart förälskad.
Paddington får numer gå med på att krampaktigt släpas runt i hemmet. Den svettiga lilla näven håller ett fast grepp oavsett vad hon gör, trots att det innebär vissa svårigheter att till exempel ta stöd med den handen när hon ska promenera utmed möbler. Eller att det är svårt att krypa med en tygklump i ena näven. Eller att mamma inte direkt tycker att den ska vara i ena näven medan man äter gröt. Eller att mamma inte tycker att den ska följa med på äventyr utomhus eftersom att hon kommer bli mer ledsen än pyret om den försvinner.
Jag har inga svårigheter att begränsa vad pyret får och inte får ha, eller när hon får eller inte får ha något. Om det inte passar tar jag föremålet ifrån henne, trots att det innebär ett gigantiskt utbrott från den lilla diktatorn. Men just här tar det stopp. Kanske för att den verkar vara mer än vill ha, den verkar vara något stöd i den här jädra utvecklingsfasen hon genomgår. Kanske är det något att hålla fast vid medan hon tar sina första mikroskopiska steg bort från mig.
Så gröten får avlägsnas med våtservett, jag har läst att den går att tvätta, den får spännas fast i en napphållare vid utgång och pyret får stå ut med att snubbla mer än vanligt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...