Fortsätt till huvudinnehåll

Ett stöd här i livet.

Pyret fick syn på den här på en hylla i hennes rum:


En Paddington som jag fick av herr B.o.B. när jag mötte upp honom i London, där han var på kurs när vi var nygifta.
Pyret blev omedelbart förälskad.
Paddington får numer gå med på att krampaktigt släpas runt i hemmet. Den svettiga lilla näven håller ett fast grepp oavsett vad hon gör, trots att det innebär vissa svårigheter att till exempel ta stöd med den handen när hon ska promenera utmed möbler. Eller att det är svårt att krypa med en tygklump i ena näven. Eller att mamma inte direkt tycker att den ska vara i ena näven medan man äter gröt. Eller att mamma inte tycker att den ska följa med på äventyr utomhus eftersom att hon kommer bli mer ledsen än pyret om den försvinner.
Jag har inga svårigheter att begränsa vad pyret får och inte får ha, eller när hon får eller inte får ha något. Om det inte passar tar jag föremålet ifrån henne, trots att det innebär ett gigantiskt utbrott från den lilla diktatorn. Men just här tar det stopp. Kanske för att den verkar vara mer än vill ha, den verkar vara något stöd i den här jädra utvecklingsfasen hon genomgår. Kanske är det något att hålla fast vid medan hon tar sina första mikroskopiska steg bort från mig.
Så gröten får avlägsnas med våtservett, jag har läst att den går att tvätta, den får spännas fast i en napphållare vid utgång och pyret får stå ut med att snubbla mer än vanligt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.