Fortsätt till huvudinnehåll

Vuxenpoäng vid middagsbordet.

Det här med att känna sig vuxen har jag redan avhandlat hur svårt det är och kommit fram till att det lär nog aldrig hända. Men ibland får jag stunder där jag nästan känner mig som en fullvuxen människa. Som när jag lagar en middagsrätt som jag är uppvuxen med.
När doften från lagerblad och kryddpeppar sprider sig i köket och kalopsen både ser ut och smakar som mammas, då känner jag hur vuxenpoängen trillar in.
Speciellt när jag vet att jag en dag kommer servera min barndoms mat till mina egna barn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: