Fortsätt till huvudinnehåll

Vuxenpoäng vid middagsbordet.

Det här med att känna sig vuxen har jag redan avhandlat hur svårt det är och kommit fram till att det lär nog aldrig hända. Men ibland får jag stunder där jag nästan känner mig som en fullvuxen människa. Som när jag lagar en middagsrätt som jag är uppvuxen med.
När doften från lagerblad och kryddpeppar sprider sig i köket och kalopsen både ser ut och smakar som mammas, då känner jag hur vuxenpoängen trillar in.
Speciellt när jag vet att jag en dag kommer servera min barndoms mat till mina egna barn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.