Förr eller senare...

...skulle det väl hända.
Pyret har ätit kattmat.
Hon har spanat på skålen med torrfoder länge men jag har med hökögon, aj-aj och förflyttning lyckats hindra damen från att sno åt sig något. Eller, en gång fick hon in en liten bit men då fick jag snabbt ut den igen, trots att hon lärt sig att knipa ihop munnen.
Imorse var hon inte i närheten av skålen men kom krypande och såg ut att bearbeta något i munnen. Hon tuggar och fnular rätt mycket med tungan så jag tänkte att det var det hon gjorde även nu, tills jag såg något när hon öppnade munnen för att prata med sin mor.
Ett frenetiskt petande och bändande senare kunde jag konstatera att:
A; Det var en katttmats bit (som hittats någonstans på golvet).
B; Hon är jäkligt duktig på att slå bort mina fingrar.
C; Biten torrfoder hade redan smält till geggamojja.
Dåliga mamma-poäng idag alltså.
Fast skönt att veta att hon inte försöker svälja saker (den var stor som en liten ärta i och för sig så det var ju ingen kvävnings risk) utan bearbetar dom tills hon kan svälja.
Men ändå, minus- och skämspoäng till mig.