Vi äter middag och mot slutet av måltiden kräks pyret. Efter det blir hon lite gnällig, gnäll som övergår i gråt, som övergår i det ledsnaste gråt vi har hört. Timmar tickar förbi och hon blir bara värre, inte ens Babblarna hjälper och gråten är på ett sätt vi aldrig hört förr.
Till sist ringer vi 1177 som råder oss att åka in till sjukhus för undersökning.
I bilen somnar hon. Hon vaknar inte förrän vi är i undersöknings rummet och en sjuksyster kommer in för att kontrollera vikt och temp. Då är hon bubblande glad och flörtig. Så klart.
Syster säger att hon inte direkt blir orolig när hon ser henne, nä, det blir inte vi heller säger vi, men en doktor ska få titta på henne.
Vi får veta att de fick in 6 patienter samtidigt så vi får vänta lite i väntrummet, vilket jag har full förståelse för, de andra barnen är säkert sjukare än vårt monster. Däremot ser jag framför mig hur vi blir sittande på akuten halva natten, just för att de andra barnen säkert är sjukare än vårt monster. Men inte mer än några minuter passerar innan systern kommer ut och hämtar oss, för en doktor hade speedat in, varpå jag säger att det nog passar bra för jag ha en känsla av att vi är ett speedy-fall.
Världens trevligaste doktor börjar fråga standard frågorna och undersöker hennes mage, öron och hals. Pyret sköter sig galant och doktorn talar om att de brukar dela in barnen i två kategorier; den ena gillar inte alls att få öronen kontrollerade och sprattlar som fiskar, den andra sitter extra stilla och verkar tycka att det är lite mysigt. Pyret vann lottningen och var den andra kategorin.
Nä, han hittade inget uppenbart fel utan sa som sjuksystern att det kanske var en fis på tvären. Men han påpekade också att det bara var att komma in om vi var oroliga eller fundersamma, det var därför de var där och de jobbade ju dygnet runt, haha. Vilken skön snubbe.
På väg ut sa sjuksystrarna hejdå medan vi skämdes lite, pyret flörtade hej vilt, de skrattade och sa att vi fick en liten utflykt på kvällen i alla fall. Och ja, att behöva besöka akuten en gång på 9 månader är väl ändå rätt okej statistik. Dessutom fick vi på ett lätt sätt öva oss inför en av de jobbigare bitarna med att vara förälder. Men jag gör helst inte om det.
Till sist ringer vi 1177 som råder oss att åka in till sjukhus för undersökning.
I bilen somnar hon. Hon vaknar inte förrän vi är i undersöknings rummet och en sjuksyster kommer in för att kontrollera vikt och temp. Då är hon bubblande glad och flörtig. Så klart.
Syster säger att hon inte direkt blir orolig när hon ser henne, nä, det blir inte vi heller säger vi, men en doktor ska få titta på henne.
Vi får veta att de fick in 6 patienter samtidigt så vi får vänta lite i väntrummet, vilket jag har full förståelse för, de andra barnen är säkert sjukare än vårt monster. Däremot ser jag framför mig hur vi blir sittande på akuten halva natten, just för att de andra barnen säkert är sjukare än vårt monster. Men inte mer än några minuter passerar innan systern kommer ut och hämtar oss, för en doktor hade speedat in, varpå jag säger att det nog passar bra för jag ha en känsla av att vi är ett speedy-fall.
Världens trevligaste doktor börjar fråga standard frågorna och undersöker hennes mage, öron och hals. Pyret sköter sig galant och doktorn talar om att de brukar dela in barnen i två kategorier; den ena gillar inte alls att få öronen kontrollerade och sprattlar som fiskar, den andra sitter extra stilla och verkar tycka att det är lite mysigt. Pyret vann lottningen och var den andra kategorin.
Nä, han hittade inget uppenbart fel utan sa som sjuksystern att det kanske var en fis på tvären. Men han påpekade också att det bara var att komma in om vi var oroliga eller fundersamma, det var därför de var där och de jobbade ju dygnet runt, haha. Vilken skön snubbe.
På väg ut sa sjuksystrarna hejdå medan vi skämdes lite, pyret flörtade hej vilt, de skrattade och sa att vi fick en liten utflykt på kvällen i alla fall. Och ja, att behöva besöka akuten en gång på 9 månader är väl ändå rätt okej statistik. Dessutom fick vi på ett lätt sätt öva oss inför en av de jobbigare bitarna med att vara förälder. Men jag gör helst inte om det.
Kommentarer