Fortsätt till huvudinnehåll

Misslyckad.

Här sitter jag och pystar ut efter att ha kämpat mig igenom en nattning. Maken är på sitt pyjamasparty.
Visst, den här veckan har jag haft två kvällar ensam. Visst, jag är fortfarande vidrigt gravid-trött. Visst, pyret är ett energikrävande litet stycke. Men jag skäms ändå för att erkänna att jag inte orkar med.
Varför det?
Alla andra bla bla...
Jag hör andra mammor som har män som är borta på uppdrag flera kvällar i veckan, eller flera dagar i rad eller jobbar på annan ort veckor i sträck och de orkar ju. Alltså ska jag också orka. Alltså är jag en sämre mamma som känner att jag inte orkar.
Den där mammalogiken är så jäkla jobbig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: