Fortsätt till huvudinnehåll

Ängel i bussarong.

Jag ringde mödravården i fredags för att höra om det där att jag har gått ner i vikt. Jag förväntade mig ett Det är inget att oroa sig för, men fick ett Jag bokar in dig på en extra kontroll på måndag.
Som om den första preggo-tiden inte är en tillräcklig källa till oro som den är.
Härliga barnmorskan gav mig en kram, kontrollerade mina värden och sa Det är ingenting att oroa sig för.
Så sa hon att det var säkert för tidigt men hon kunde göra ett försök att höra hjärtljud. Jag fick inte bli nervös om det inte gick att höra något och jag sa att jag visste att det kunde vara svårt. Sen blev jag genast nervös.
Lite bökande och letande senare så hördes det tydliga snabba smattradet; Där är det en liten varelse säger hon innan hon tappar bort ljudet eftersom min mage guppar till av att jag börjar gråta. Hon klappar på mig som om jag vore en katt och letar skickligt fram hjärtslagen igen.
Innan jag går säger hon till mig att jag får ringa hur mycket jag vill, hon finns alltid där om det är något. Så får jag en kram till.

Kommentarer

greken sa…
Vilken ängel! :-) Härligt att hon ser efter dig!

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.