attvarabob

En helt fantastisk vinterdag, smällkallt men eftersom solen sken märktes kylan inte så mycket som man tror. Jag vågade prova att ge mig ut för lite intervaller i 8 minusgrader klockan halv åtta på morgonen. Det gick alldeles utmärkt. Vägarna var fint plogade, så underlaget var riktigt behagligt. Och så otroligt vackert att vara ute i soluppgången med bara några enstaka bilar som åker förbi.  För att ta tillvara på det magiska vädret drog vi på oss underställ, merionullstrumpor och överdragsbyxor och tog en långpromenad till Snösätra.  Som ett sagoland: Snösätra Graffiti Wall of Fame bjöd på nya konstverk: Ett annat sätt att ta tillvara på minusgraderna är att passa på att frosta av frysen, och då hittade vi blåbär. Tada! Blåbärspaj med knackigt täcke. Känns osäkert om en söndag kan leverera bättre just nu. Dagens aktivitet, plus ett mindre cirkelpass.

Idag behövdes en vilodag, mycket på grund av en extra jobbig "tiden på månaden". Så jag åt godis, köpte mig ett par mössor, rensade och strök tvätt, tog tag i arvsmassornas halsdukar, och lagade en sjukt god  kronärtskockssoppa. Och, vi gjorde "magiskt vätska". Polarn hade fått göra det i förskoleklass och ville gärna att vi skulle prova hemma. Man blandar potatismjöl med vatten och får en röra med ganska fast konsistens, tills man tar upp den i handen, för då blir den flytande. Så när den är i skålen går den att knacka på, nästan som torkad kristyr, när man greppar den går den att forma till en boll, och när man bara håller den börjar den att flyta. Så otroligt coolt! Kanske inte helt en vilodag för jag kunde inte låta bli att fixa och dona, men i alla fall mindre aktivitet än vanligt, jag kom exempelvis bara upp i 5500 steg. 

Det är aldrig för tidigt för en fredag!  Tänk på den tiden jag jobbade i affär och inte alls förstod storheten i Fredag - utropstecken. Det gör jag nu när dagarna från måndag till fredag innebär en allt brantare uppförsbacke. Som sedan avslutas med regelbunden ledighet, vilket de inte gör när man emellanåt jobbar på helgen. Svårt att förstå varför människor är så glada över fredag när man själv ska jobba nästa dag, lätt att förstå när man vet att ledigheten kommer regelbundet. Kan väl gissa att denna veckas uppförsbacke var lite brantare eftersom jag hade pms-grande. Jag och kollegan kom överens om att det värsta symtomet på pms under den här härliga förstadie-till-klimakteriet-fasen är hjärndimman. Allt jag gör tar dubbelt så lång tid eftersom det krävs enorm koncentration att göra precis vad som helst, och jag totalt saknar simultankapacitet dessa dagar. Svår omställning när jag van vid att jobba fort, hålla många bollar i luften samtidigt och ha koll. Kollegor har som skämt att de s

Det kan ju vara rent önsketänkande, men kanske har katten börjat må lite bättre. Hon har kommit upp i famnen för att kela, följer efter oss mer igen, och börjat höja rösten för att protestera mot den nya maten. Båda katterna är ytterst reserverade mot den.  Jag har också märkt att hon är långt mindre besatt av att dricka från badkarskranen och kissar också mindre. Kanske kan hon få bli sitt gamla jag igen? Dagens aktivitet: Plus ett kortare cirkelpass. Kan ju efter en tids kartläggning inse att jag går ungefär en mil om dagen på vardagar, om jag går en kort lunchpromenad och räknar snigelfarten hem från skolan (som jag inte mäter).  Och jag har svårt att få till cirkelpass, för jag tycker styrketräning är så tråkigt. Inte så illa för att vara enkel vardagsträning. Så det är väl bara att köra på nu. 

Först blir jag trött. Sen sover jag dåligt och svettas hela natten. Sen får jag ont i huvudet. Sen kommer ett par finnar. Sen samlar jag på mig vätska. Sen går tankeverksamheten på semester. Sen får jag ont. Sen blir jag svinhungrig. Sen blir jag ännu tröttare. Det är svårt att tänka sig att pms ska bli värre med åren, men det kan den uppenbarligen. Jisses vilken jäkla uppförsbacke dagarna innan är. Jag var nära att stanna mitt i snömodden på vägen hem och börja gråta för jag var så olidligt trött och hade ont.  Självklart tajmas detta in med att det lilla lugnet som uppstod efter jullovet helt raseras och uppdragen hopar sig. I början av förra veckan hade jag en ganska tom kalender för den här veckan, gott om tid att läsa in mig på saker, ta hand om allt det administrativa kring 3 planerade större besök och hantera spontana konsultationer. Nu har jag inte en lucka kvar, ligger efter med några ärenden och har ätit lunch framför datorn. Jag som gillar att ha dörren öppen för att få någo

Alla som var tonåringar på 90-talet borde följa Instagramkontot henrikwahlstroem . Det ger en intensiv djupdykning i vilken absurd kultur tjejer fostrades in i. Dels genom makalösa exempel på hur tjejtidningarna uttryckte sig om diverse kända kvinnor och därmed visade hur mobbing är okej, och höll en på tårna för tydligen var ingen människa helt godkänd. Men också vilket minfält man skulle navigera i synen på sin egen kropp. Eller, så mycket till minfält var det ju inte, eftersom kontentan var att du var tjock, ful, och fel hur du än såg ut. Så mer av en vulkan i ständigt utbrott möjligen.  Många av mina kompisar på 40+ sidan följer kontot och vi häpnar alla över vad vi faktiskt accepterade som sanning. Vi förstår också vilken jäkla uppförsbacke vi har i att se på oss själva med någon slags klarhet, eller för den delen vilken krock det blir i våra huvuden mellan vår uppväxt och dagens feministiska riktning.  Här är några exempel på hur tidningarna uttryckte sig:

Vissa dagar ändå. Jag hann precis knata iväg till jobbet innan det började snöa, men hade jag inte vetat innan att det skulle snöa mycket idag, så hade jag knappt noterat det.  För det var en sån där dag där alla bokningar genomfördes, och innebar mer än vad jag trott innan. En sådan där dag när man äter lunch medan man dokumenterar, och är klar med sista mötet en minut innan man ska stämpla ut. Det var också en dag med många besök på plats,  så jag spenderade många timmar med både mask och visir. Då blir jag torr i munnen och får en äcklig smak i som sitter i resten av dagen, tuggummi hjälpte inte. Den korta versionen är att jag kom till jobbet, jag gjorde saker och jag gick hem. Och det gick undan.  Men goda nyheter, hoppas jag, Veterinären hade allt vi behövde så katten har fått lite smärtlindring nu, jag tror verkligen hon behöver det. Nu håller jag tummarna för att hon får lite ork tillbaka.  Dagens aktivitet: Bara promenaderna till och från jobbet. Offrade att mäta te

Veterinären ordinerade specialfoder, tabletter som ger bättre Ph-värde i urinen, och skrev ett recept på smärtlindring. Jag har gått igenom alla apotektskedjor men medicinen är slut, går inte ens att beställa på nätet. Nu var det inte bättre än att de andra tabletterna också var svåra att få tag i eftersom de var slut hos leverantören. Jäkla Corona som påverkar leveranser. Så jag får ringa veterinären imorgon, de skulle titta om de hade kvar.  Kattmaten fick vi tag i däremot. Vi klädde oss för vädret och tog en långpromenad till djuraffären. Inklusive varmkorvslunch i skogen, så klart. Ser proffsigt ut, eller hur? Som en John Bauer saga, man väntar sig att trollen ska smyga fram när som helst. Inte det finaste vintervädret, solen tittade inte fram förrän vi nästan var hemma, men vi fick i alla fall se den till sist. Nu ska vi vänja katterna vid att få maten utdelad två gånger om dagen. För tillfället är ju inte sjuka kissen så intresserad av att äta,

Ibland är det skönt att inte göra så mycket alls, det är säkert rent av nödvändigt. Eller i mitt fall kan man försöka ha en dag när man inte gör så mycket alls. En inte göra så mycket alls dag för mig innebar att jag vaknade klockan 5 och inte kunde somna om. Så efter att ha vridit och vänt mig ett tag gick jag upp, drack kaffe, läste en bok, städade badrummet (japp) och gjorde mig i ordning. Polarn har som favorithobby att skrämmas, och hon gjorde att bra jobb med det när hon smög sig på mig när jag borstade håret. Jag fick nästan en hjärtinfarkt och några extra grå hår. När nu lilla damen så pålitligt vaknade tidigt hon med, så gick hon och jag och köpte mysfrukost när affären öppnade klockan 7. Coronasäker shopping när det är en själv och en annan kund i butiken.  När alla var uppe och igång förberedde vi för att försöka få ett urinprov från katten. Jag trodde aldrig det skulle gå, men hon gick på lådan med den märkliga specialsanden, vi lyckades! Då fick vi snabbt iväg till veterin

Fredag, det brukar ju kännas bra. Kändes inte så bra idag.  Har väntat hela dagen på att veterinären ska ringa, för precis som jag brukar informera mina patienter om så kommer alla frågor efter att man har haft stressfyllda möten. Och nu finns det många frågor där jag är rädd att svaret kommer göra att vi behöver säga farväl till älskade kissekatten.  Men sköterskan ringde på eftermiddagen för att tala om att veterinären skulle ringa under morgondagen. All ängslig väntan får vänta lite till. Inte helt lätt att hantera oro när man dessutom jobbar hemifrån, ensam. Inte lika mycket att bli distraherad av när inga kollegor sveper förbi i korridoren och passar på att snacka lite. Eller när man inte behöver ta en mindre promenad för att hämta sitt kaffe. Så länge det var patientarbete var det ju hyfsat lätt att tänka på annat, problemet var all administration, vilket är vad jag mest har planerat för när jag jobbar hemma. Dålig tajming. Men då gör jag det som hjälper mig bäst att varva ner; r

Vår lilla kissemiss. Hon och jag spenderade en del tid här idag: Veterinären konstaterade att hon hade skyhögt socker, en njursten, och kristaller i urinblåsan som tyder på urinvägsinfektion.  Så nu ska vi först och främst försöka samla in ett urinprov och lämna in. Det kommer inte bli lätt. Veterinären ska konsultera sina kollegor imorgon, men troligen kommer vi därefter först ge henne dietfoder (det har hon ju redan eftersom hon och kompisen har känsliga magar, så bara byta sort).  Sen kommer hon behöva läggas in under en dag för att monitorera sockervärdet och testa ut en första insulindos. Därefter ska vi under en period vid varje måltid först testa sockret, sen ge mat och insulin, sen testa igen, för att hitta rätt dos. När rätt insulindos är utprovad så kommer hon behöva insulinsprutor vid varje måltid och testa sockret emellanåt.  Det kommer bli en tuff period, man får ju inte vabba för de lurviga barnen. Vet inte riktigt hur vi ska få till det här. Men v

Jaha, då var det dags igen: Den här gången stod det i delgivningen vad de ville att jag skulle vittna om, och de vill att jag ska uttala mig om saker jag inte kan uttala mig om. Ska ha samtal med det juridiska ombudet och förtydliga vad jag kan och inte kan säga, så får vi se om ombudet fortfarande tycker att jag ska vara med.  Hade överlag en tuff arbetsdag med några svåra ärenden. Men fick tips om ett Instagramkonto som får livet att kännas lättare; Cattutopia: Fick också tips om ett konto med vettiga inlägg om kost/träning; Koststudion: För det är ju så jag använder sociala medier just nu, tittar på söta djurbilder, hittar recept och läser om råd och forskning som stämmer överens med min egen världsbild. Ett annat sätt att rensa skallen är att gå, min favoritsysselsättning. Jag var för distraherad av både det ena och det andra för att få till mätningarna med klockan idag, antingen glömde jag starta den, eller stänga av den. Teknik är v

En fluffboll som gör det fluffbollar gör bäst; hårar ner kläder. Hon har så sjukt mycket päls just nu, kommer bli jätteroligt när hon ska fälla den till våren. Vår andra fluffboll har känts lite hängig, så hon ska till veterinären på torsdag. Jag är lite orolig. På tal om något helt annat; Så himla god middag idag! Spenat- och riccottapaj. Till den var det en rödkålssallad med valnötter och äpplen. Fast egentligen så är det inte helt på tal om något annat, för är jag är orolig så (tröst)äter jag. Dagens aktivitet. Livet i den här fasen handlar väl mest om upprepning, så det skiljer sig inte så mycket från igår. Skillnaden är att jag är så dålig på att vara high-tec så mätningarna är lite skeva idag. Till exempel, promenaden till jobbet stämmer i kilometer, men den tog inte 55 minuter. Jag träffade en kollega när jag kom fram och vi började prata, så jag glömde bort att stänga av klockan. När jag skulle gå hem så glömde jag sätta på klocka

Lika mycket som jag gillar att organisera hemmet, gillar jag att organisera mig själv. Som att förbereda veckans frukost för hela veckan (minus hemarbetsdag): Bara att hälla i vatten och slänga in i micron. Och veckans middagar: Dessutom gör jag som barnen och väljer kläder kvällen innan. Och på så sätt är en massa tid frigjord i vardagen, framförallt i de där stunderna när man inte orkar ta beslut eller stå och fixa, som på morgonen.  Något annat jag har fått lättare att planera in är aktivitet. WHO rekommenderar att man har 150 minuters fysisk aktivitet per vecka. Självklart underlättar till stor del att jag kan gå till och från jobbet, det gör det ju mycket lättare att nå upp till det. Men även att arvsmassorna blivit större och att jag har landat i min arbetsroll gör ju sitt så klart. För att vardagen blir lite mer förutsägbar, och då finns mer energi kvar till annat. Så för mitt eget nöjes skull tänkte jag försöka skriva in Dagens aktivitet , som en egen li