Inte så traditionell Valborg.

Jag försökte jobba i dag. Det var ganska lätt eftersom det var ganska många som valt att inte jobba i dag. Så jag passade på att auskultera behandlingar och lära känna personalen. Samtidigt var det rätt svårt eftersom jag behövde få kontakt med andra människor på myndigheter som skulle vara öppna. Fast där var man på märkligt mycket sammanträden som övergick i "personen du söker kan inte nås för tillfället".

När arbetsdagen var över kom arvsmassorna och herr B.o.B. och hämtade mig, så vi kunde åka och hämta våra pass.

Jag såg ut typ så här.

Vi gjorde ett försök att gå och kolla in Valborgsfirandet efter middagen. De hade en hyfsat modern barnunderhållare som sjöng om att man får vara kär i vem man vill och om en stor stark tjej som slåss mot drakar och räddar prinsen. Sen var han mindre modern och sjöng om att älska socker. Jag och Pyret höll ju med, men det känns som att sjunga om knark i dagens sockerrädda samhälle.

Det var för övrigt bara jag och Pyret. Herr B.o.B. fick lov att gå hem med Polarn, hon var så orolig för att de skulle tända brasan att hon inte kunde sluta gråta. Trots att vi talat om att den skulle tändas två timmar senare och vid det laget skulle de sova.

Resten av kvällen spenderades med ostbågar, jordnötsringar och Cola zero. Inte en grillning, ett vinglas eller lekar så långt ögat kan nå, om man inte räknar sociala medier.

Mest av allt ska jag sova. Eller jag kommer inte sova, men jag ska försöka hela natten lång, för det har jag sett fram emot hela dagen. Alla traditioner borde firas med sömn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen